Äktenskap

Kroppslukt
odörer
fylla och brak
menssmak till kaffet
skrik och kalas
det är visst det här
som kallas
äktenskap.

Gravplundring

Det smakar förruttnelse och liksmak i munnen
jag anar något...
Har jag gjort något förbjudet?
tabubelagt?

Jag minns kryptan
hackan och kniven bar jag med mig
grävde upp kroppar som om de vore skatter
Något slog slint den där natten.

Äcklad av mig själv
vågar jag inte ens se mig i spegeln
Är det där jag?
Jag kan inte ens känna
Den där människan.

Ogräs i öknen

Som Ogräs i öknen
strömmar vatten
ur din mun
när du försöker släcka
kärlekens eld.

Mars måne log
när vi låg med varandra
det spelade ingen roll
att vi inget såg
vi har bara varandra
att klandra.

Släpp mitt öra,
min söta röra av katastrof
Släpp min strof
du kommer inte ens nära
min själ nu.

Allt bara föll
och krackelerade
allt föll ihop som ett korthus
Du var ett ljus
men föll ihop som Babels torn.

Hon som bär mitt horn
kommer att minnas
en tid där oredan var som mitt hus
tomt, tomt.
Bara Hon kommer minnas
Allt som inte kom.

Blickar västerut

Morgonrodnaden
på himlens sköra rand
ett band
mellan då och nu
och dag och natt
döljer illa
det olycksbådande mörkret
som närmar sig i fjärran
såvida allt inte är en synvilla
och slutet redan är här
inom oss alla
sänt av herran.

Självantändning

Det var när jag insåg
att vårt liv var ett helvete
som jag tog till flaskan.

Man behöver inte fråga efter vägen
när man bara har en väg att gå.

Sluta se på mig så där.
Som om det var nåt konstigt jag sa
Det konstiga ligger i vår existens:
att vi finns är det konstigaste av allt.

Vi borde självantända.

Medeltida dikt (eller nåt)

Medeltida dikt (eller nåt)

Träkors, träkors
i varje jävla gathörn
träkors med folk upphängda
synder sonandes
blödande
inte skonandes
mig min frukost.

De har rådbråkat vår grannes son
han som rymde hemifrån
han var en bråkstacke
så det räckte och blev över
nu är hans vandringsfärd över
och på honom väntar
gröna ängars klöver.

"Låt oss slå dem i bojor!
Alla häxor
alla kättare
varenda hycklare
tjuv och mördare"
Varenda människa
som hade något mänskligt i sig
har vi slagit i bojor.

Tiden är hård
och hemskt oförlåtande
försök att inte ha brister min vän
såna är svåra att komma över
i detta tidevarv.
Vi kastar vår penning i lyckans sjö
och hoppas på ett bättre arv.