Ensamheten

Hur ska jag uttrycka mig i skrift?
Utan att någon gråter?
Ensamheten är ett gift
som människan åderlåter.

Jag saknar alltid någon vid min sida
trots att jag varit trogen sambo i några år
Men mitt hjärta vill se mig lida
och se hur långt det går.

Jag antar att ensamheten aldrig slutar
vi kommer alltid finnas kvar
hur vi än jagas av snutar
är ensamheten det enda svar...

jag har att ge dem, när de frågar
hur kan du påstå, begära, yrka
jag säger: ensamheten är min låga
Nu står jag på klippan: I väntan på någon att dyrka.