Sunday, May 20, 2007

Urskuldande ord från en älskande

Bildligt talat
är det som hon var jorden och jag himlen
vi andas tillsammans
är, verkar och njuter tillsammans
i samma andetag

Men vi förskjuter vårt lidande tillsammans
Vår plågan, vårt kvidande
vårt slit, förskjuter vi,
vårt vanhedrande, förmedlar vi
nånannanstans.

Älsklingens hår har blivit grått av stress
och saknad och tristess.
Detta kan jag bara anta. Hennes ande är
som ett strålande leende.
Antingen lurar hon mig eller jag henne.

Låt oss bli lyckliga
även i en tid av nedgång.
Låt inte döden stoppa oss från
att uttrycka våran kärlek.
Livet måste fram..

0 Comments:

Post a Comment

<< Home