Pappersväggar

Vi lever så nära varandra
bara våra ljud
när vi är får oss i otakt.

Vi lever så nära varandra
Ändå så långt borta
i helt skilda världar.

Ni ligger med varandra där
och väsnas
Och jag hör varje njutning.

Vi lever i en värld av plast
vi lever med pappersväggar
det är lyhört.

Skulle du nu gå på toaletten-
jag skulle höra det-
och skulle jag sparka in väggen

-Och ta din fru
-göra dig till hanrej
om jag var cynisk.

Jag älskar dig , baby...

Här sitter jag vid en datorskärm
saknar den svärm av kyssar du utgjorde.
Du sporde att jag skulle bli en lärd
och jag gjorde som jag tordes.

Du var min värld, jag var dina frågor
jag blev din böld som ångrade mig något.
Trakasserier blev aldrig vårt dilemma,
jag älskadedig, du önskade en helt annan femma.

Jag älskade dig så att inget längre kunde växa
Du var en jävla häxa,
en totalt oduglig vidrig människa
utan känsla eller sinne för romans.
Ibland undrade jag varför vi överhuvudtaget träffade varann.

Men man får tydligen aldrig glömma.
Fast vi sågs, lågs och segrade
och sedermera förlorade
ska jag aldrig missminna mig att kalla dig vid ditt rätta namn:

Baby.