Har du varit där?

Har du varit där?
I en smärta så gränslös
så den är en del, en förlängning, av Dig?
i varje hårstrå, i alla porer?
Som om brännässlor tagit din själ gisslan
och bara vägrar sluta stickas.

Har du varit där?
Och kännt tårarna av vanmakt komma krypandes?
Har du velat strypa dem, halvvägs,
men redan vetat att det var lönlöst,
för de är en del,
en förlängning av dig?

Har du varit där?
Mitt i ruinerna av ditt forna själv?
Försökt skramla i resterna
och försöka se om något kan återvinnas
eller om det vore lika bra
att slänga allt på skroten?

Har du varit där?
Blek i sängen en novembermorgon
och du vetat att du skulle jobba?
Men benen har inte rört sig,
och dina ögonlock varit för söndergråtna,
för att du ska ha någon aning om var gårdagkvällen fört dig?
Har du varit där?

Jag har varit där.
På botten av mig själv.
Vandrat tomma ensliga alléer.
Vandrat längs järnvägsspår på väg bort.
Jag har stått på knä med framtiden flyende
och inga nya dagar gryende
men jag har alltid rest mig på nio.