Djävulen och Jag

Dryg människa, utan känsla
för finess och timing.
Slag under bältet,
total omvändning.
Sanningar sägs som man inte vill höra.
Djävulen slickar mitt öra.
Det granskas in till leda
så får man gå
in i det tomma rummet
och i ensamheten bedja.

Inget hejdar ens tankar
tavlorna rinner från väggarna
fartygen sjunker efter sina ankare.
Djävulen fortsätter viska
han vill flyga och fara.
Hånet i mina ögon
glömmer bara
att det är mig det handlar om.
Sluter mina ögon -
de ropar in mig än en gång.

Uppenbarelsen

Uppenbarelsen

Jag föll av den gulbleka hästen
och slog mig rätt illa
men bortsett från några skråmor
så är det nog ingen fara.

Vi bröt upp sigillen
ett efter ett.
Vi skålade sedan hela kvällen
åt allt som var oss kärt.

Sebulons söner färdades hela kvällen
och natten och morgonen.
De infann sig i rätt tid
strax före undergången.

Stjärnans namn var Malört.
Det var den vi sett falla.
Bittert vatten klumpar i våra strupar
och vi ser på varandra och harklar.

Livet är kort
livet är kärt.
Se bort, mitt barn.
Du kommer inte gilla det här.

Ljuset

Det blanka vattnet
som log mot mig
bortom månens rök
där i den glänsande dimman
svalnade
ju längre ner
jag sjönk.

Det var inte
så kallt längre.
Det bara kittlade lite
på slutet.
Fjärilar flög.
Min mors armar
höll om mig.

Jag såg ljuset.

Bilder i mitt inre

Magkänslor styr livets steg
jag blundar
för att slippa höra
min kvinnas undran.
Det tickar
i en gammal klocka
som lagts undan
i en byrå.

Fiskleverolja
gratis skohorn
säljes ostört
en helvetes sörja.
Tick tack.
Min kvinna har tystnat nu
och jag öppnar åter
ögonen och ser.

Dödsskuggans dal

Här som jag vandrar
i dödsskuggans dal,
kan ingen mig nå
eller frälsa.
Min väg har inte
precis varit smal
och jag lider
av dålig hälsa.

Men där borta
jag ser ett ljus,
bortom avgrundens
bittra ruiner.
En kvinna som står
framför ett hus
och hennes
aura skiner.

Hon leder mig in
i husets famn,
det är mörkt
och inte ett ljud kan höras.
Hon släcker min kind,
jag glömmer hennes namn,
och jag låter mig
av ljuset förföras.

Flykt

Floden stiger.
Epidemin närmar sig.
"Var, min älskade
ska vi gömma guldet?"

När vi flyr
finns ingen återvändo.
Inte på många månader.
Barnen gråter.

Råttorna vittnar
om en värld i förfall.
"Vi måste fara!
Göm allt värdefullt!"

Floden stiger
och natten kommer.
Och när natten är slut
har vi lämnat vårat hem.

Bortom månen
i fjärran
under vatten
står vårat hem.
Splittrat.