Dödsskuggans dal

Här som jag vandrar
i dödsskuggans dal,
kan ingen mig nå
eller frälsa.
Min väg har inte
precis varit smal
och jag lider
av dålig hälsa.

Men där borta
jag ser ett ljus,
bortom avgrundens
bittra ruiner.
En kvinna som står
framför ett hus
och hennes
aura skiner.

Hon leder mig in
i husets famn,
det är mörkt
och inte ett ljud kan höras.
Hon släcker min kind,
jag glömmer hennes namn,
och jag låter mig
av ljuset förföras.