Svart som synden.
Så minns de honom.
Han som hemsökte de överlevande
och lemlestade
de anhörigas minnen.
"Långrocken kommer!"
hörs ropen eka
Och han har ditt nummer!
Se dig om, dummer!
Han väntar i nästa gränd
redo med ett svärd.
Om du inte springer nu
är ditt liv för dig själv
ingenting värt.
Det finns ingen hejd
i hans ondska:
han vill äga dig,
ha ditt liv,
se din skräck
innan han är nöjd.
Morgonsolen har ännu inte
intagit himlen
du faller i den tredje timmen
och ser dig om,
men han är ännu inte nära.
Du söker dig in i den sista gränden
den som slutar vid en mur.
Om du har tur
behagar du honom
och sluter dina ögon
och låter honom
få vad han vill.
Och låter de hemska mardrömmarna
försvinna långt in i minnens töcken.
Och om du har otur:
bära hans börda,
kallas hora av din far,
föda hans oäkta barn,
långt ifrån din barndoms socken.
Och om du skriker:
skär han din hals,
och får sin vilja igenom
utan att du
är medveten om det
överhuvudtaget alls.
Vem är jag?
Min mor begick hor
när Långrocken tog
henne med våld
i herrens år 1894.
Jag är hans
och hennes horunge
har jag hört sägas.
Han är min far
har jag hela livet påtalats.
Min mor tog till repet
i Norrköpings stad
herrens år 1901.
Jag söker gatorna upp
och gatorna ner
i jakten efter kött,
som synes öppet
åt mig komma ber.
Och jag kan inte låta bli att le
när jag de skräckslagna ansikten
under mig, till underkastelse slår.
Till sin avbild
skapade gud oss mänskor
kan man i bibeln läsa.
Till sin avbild skapade Långrocken mig
det har jag av bibeltroende
hört hävdas.
Man blir vad man anses vara..
antar jag.
