Grå dimma

Det är kyligt
men min andedräkt syns ej
framför mig
lika lite som mina händer
och lika lite
som jag mina förnuftiga tankar
hör.

Jag står insvept
i en grå isande dimma
känner höst
Mina känslor befolkas
av en oro
och minnen från det förflutna
stör.

Dimman är så tät
och kvävande lättsmält
i mina lungor.
Jag har förlorat dig
ur mitt blickfång
och ditt ljus som alltid lyste på mig
är borta.

Hjälp mig härifrån
jag hittar inte själv
ge mig din hand
och skräm rädslorna iväg
ur mitt sinne.
Du är en sol som skiner, ett sken som håller
mina dimmor korta.