Sunday, May 20, 2007

Skänk mig ett rakblad, älskade

Gula örter av guld vill jag skänka dig
Bara inåt mig se, inget av ditt leende skåda
Dina vener förtärs av min vrede
medan mina skenor inte släpar på en släde.
Det är fasansfullt och vi är delaktiga i detta.
Så vidrigt att ens tänka på.

Skänk mig ett rakblad, älskade.

Urskuldande ord från en älskande

Bildligt talat
är det som hon var jorden och jag himlen
vi andas tillsammans
är, verkar och njuter tillsammans
i samma andetag

Men vi förskjuter vårt lidande tillsammans
Vår plågan, vårt kvidande
vårt slit, förskjuter vi,
vårt vanhedrande, förmedlar vi
nånannanstans.

Älsklingens hår har blivit grått av stress
och saknad och tristess.
Detta kan jag bara anta. Hennes ande är
som ett strålande leende.
Antingen lurar hon mig eller jag henne.

Låt oss bli lyckliga
även i en tid av nedgång.
Låt inte döden stoppa oss från
att uttrycka våran kärlek.
Livet måste fram..