Förlorad öken

Om ni inte tänkt överrösa mig med kyssar
vad gör ni då?
cirklande som gamar
runt min nakna kropp?

Det är mil till nästa stad
och där kaktusar förökar sig
finns det väl inte mycket lycka
för nån så skör som mig?

Sand, sand och åter sand.
Jag gråter tårar av sand
och varje mil jag går
är en ny mil av gamla spår.

Konstiga läten om nätterna
man undrar vad det är för vargar
det är inga kärlekens hundar
den saken är säker.

Jag blev bespottad och fjättrad.
Men jag är fri
och även om öknen jag lever i
inte är perfekt, så är den min.

Var är min vägvisare?
Jag vill hem.
Jag vill ut, och känna
om jag ännu äger mitt namn.