Lite annorlunda upplägg denna gång... tillägnas Bob Dylan. Och ser jag Dig Mikael Wiehe snoka runt här så är det bäst att skriva ut: Copyright Toni Valjus. Tack för förordet.
Herr Tamburinman (Dylan/Valjus)Hej Herr Tamburinman, spela mig en sång
Jag är inte sömnig, och det finns ingenstans att gå för mig.
Herr Tamburinman, jag ber, spela mig en sång
i den glada, glätta morgonen skall jag följa dig.
Fast jag vet att kvällens rike har återvänt till sand,
försvunnit ur min hand,
lämnat mig blind att stå här utan spår av sömnen.
Min trötthet förvånar mig, och jag blir märkt där jag står
ingen att möta när jag går,
den forna tomma gatans spår är för död
för drömmar.
Hej Herr Tamburinman, spela mig en sång.
Jag är inte sömnig och det finns ingenstans att gå för mig.
Herr Tamburinman, jag ber, spela mig en sång
i den glada, glätta morgonen skall jag följa dig.
Ta mig med på en tripp, på ditt magiska virvelskepp
Mina sinnen har strippats, mina händer kan inte greppa
mina tår för stumma att steppa, väntar bara att mina skoklackar
skall börja vandra med.
Jag är redo att gå vartsomhelst, jag är redo att slockna av
i min egen parad, spela upp din dansanta förtrollningsrad
jag lovar, jag ska falla in i den.
Hej Herr Tamburinman, spela mig en sång.
Jag är inte sömnig och det finns ingenstans att gå för mig.
Herr Tamburinman, jag ber, spela mig en sång.
I den glada, glätta morgonen skall jag följa dig.
Fast du kan höra skrattet, snurra, vridas galet längs en sol
är det inte riktat mot nån, det flyr blott sin gång,
och för skyn finns där inga stängsel som anar.
Och om du hör vaga spår av hoppande, snubblande rim
ta din tamburin i tid, det är en skragglig clown därvid,
jag skulle inte tänka mer på den, det är blott en skugga
som du ser, som han jagar.
Hej Herr Tamburinman, spela mig en sång.
Jag är inte sömnig och det finns ingenstans att gå för mig.
Herr Tamburinman, jag ber, spela mig en sång.
I den glada, glätta morgonen skall jag följa dig.
Ta mig sedan med försvinnande genom rökringar i mina tankar,
de dimmiga ruinerna av tiden, långt bortom de frusna löven,
de hemsökta, rädda träden, ut på den vindiga stranden,
långt bortom den vridna vidden av den galna sorgen.
Ja, dansa med mig under skyn av diamanter, med en hand fri
Silhuetterad av hav, omringad av cirkussand,
med allt minne och öde drivet djupt under vågor
och låt mig glömma om idag, tills imorgon.
