Dikt från en balkong, november 2005

Jag har suttit på min balkong
och stirrat ut över den stora tomheten
tomheten av mörker staplat på mörker
Jag har kännt luft i mina lungor
men ändå inte kunnat andas
hört bäcken porla
men kännt mitt blod frysa till is
hört mitt hjärta dunka
men inte kännt blod pumpas ut
i mina blodådror.

Jag har sett träden fladdra
men inte hört fåglarna sjunga
Legat naken i timmar på mitt golv
inte ägt min egen tunga
inte varit säker på om mina ben bär mig
inte varit säker på om jag något lärt mig
hört sångerna från dagarna
så som de spelades
då.

Jag har gått omkring vankandes
av och an på min gråa balkong
kännt hur mina steg var tunga
Varit i staden som vi ägde
när vi båda var unga
Suttit kallsvettig på min balkong
i timmarna långa
hörandes ekot från det förflutna
hotfullt allt närmare komma.