Dikten och livet

Jag vandrar här
bland vanliga dödliga
blödiga stackare
nödiga jäntor
som springer skrikandes från fällor
gillrade av mästare,
sluga krypare.

Det är synd om människan
ser jag när jag läser dikten
Det är som bikten
Man anar synden
en halv vers bort
Ditt liv är kort
Bejaka det.

Synden som jag ser
är ett vapen mot tristessen.
Jag skulle ligga med er alla
om det inte innebar
att någon skulle bli ledsen.
Fram rullar tårar.
Jag är en blödig jävel jag med.

Saknaden efter en riktig känsla
är något som brinner inuti mig
Jag minns en gång en människa
som lade handen på min panna
och sa: "Du är förlåten"
Jag skulle ge mitt liv
För att återfå det.